Man kan väl knappast påstå att 2014 har varit fullt av positiva upplevelser? Nu tänker jag såklart inte på mitt personliga liv, för där har 2014 varit det bästa året i mitt liv (min son föddes). Men vad gäller världsläget och samhällsutvecklingen har det väl kännts sådär. Det svenska valet är ett exempel. Underbart att alliansen äntligen fick lämna Rosenbad. Men med tanke på vad som hände med SDs framgångar o sen en begravd rödgrön budget, så känns segerns söttma inte så söt längre.
Men. Nu till det positiva. Läser Johan Ehrenbergs ledare i ETC 11 dec. Han pekar på en hel del härligt gröna, sköna saker som gör att ett litet hopp börjar spira i mina ådror.
Han skriver om den tekniska revolutionen som ställer de gamla produktionssätten på "pottan" (3D skrivare, robotisering. Dvs "nylokal produktion" som slår omkull ägandemakten som vi känner den). Han skriver om energi. Den förnybara såklart. Ny energisnål teknik och solcellers spridning. Fri energi är enligt Johan det "nya svarta". Sist men inte minst talar Ehrenberg om den sociala revolutionen med storsatsningar inom offentlig sektor.
Jag håller inte med om allt Johan skriver. Jag känner mig tex skeptisk till allt för stor teknikoptimism. Särskilt till den nanoteknologi som Johan bejublar. Och jag håller inte med om att tillväxt inte är ett problem. Men jag gillar vinkeln. Jag gillar optimismen. Låt oss vara mer optimistiska nästa år! Låt oss snacka idéer o visioner (som MPs Carl Schlyter så bra gör i sin nystartade personvalskampanj) och låt oss kväva de bruna, svarta o mörka strömningarna genom vår glädje o tro. Inte genom - som nu - gnäll, pajkastning och hämdbegär!
