Slopa åttatimmarsdagarna - fokusera på motivationen

Jag brukar ta för vana att, om tid finns, gå på olika frukostseminarier. Dels får man (oftast) riktigt gott kaffe och en smarrig fralla, dels får man (oftast) en bra dos inspiration att ta med sig hem eller till arbetet.

I tisdags gick jag och min kollega till Talarforum för att lyssna på trendspanarna Peter Siljerud och Tomas Edlund från företaget Futurewise. De höll en föreläsning med rubriken ”Bryt normerna – allt du lärt dig om arbetslivet är fel”.

En spännande rubrik och en hel del spännande saker togs upp på seminariet. Saker som jag bl.a har nämnt i olika blogginlägg tidigare (t.ex. om arbetstid och effektivitet: ”Att bita sig själv i svansen. Historien omrekyleffekter och effektivitetsfällor”).

Peter och Tomas tog upp en sak som jag ofta tänker på, och delvis också irriterar mig på. Det handlar om det här att vi ska tillbringa åtta timmar om dagen på arbetsplatsen. Vad säger det om vår effektivitet? Om värdet av vårt arbete? Om vår verkliga prestation? 

Ingenting skulle jag svara på den frågan. Är du, liksom jag, kontorsråtta kan det finnas utrymme för – om inga stora deadlines väntar runt hörnet – möjligheten att tillbringa avsevärd tid framför Youtubefilmer med söta kattungar eller scrolla igenom Facebookflödet gång på gång på gång på gång… och på så sätt få åttatimmarsdagarna att gå. Eller så arbetar du fokuserat och ambitiöst i två, tre, fyra timmar. Får massor gjort men behöver ändå sitta kvar vid skrivbordsplatsen för att få de resterande timmarna att passera.

Onödigt och ologiskt – eller hur!

Jag håller med Peter och Tomas att åttatimmarsdagarna i vissa yrken bör ifrågasättas. Det kommer, enligt dem, från Henry Ford som inte ville att fabrikerna skulle vara stängda över natten och därför infördes systemet med skiftarbeten. 24 timmar per dygn delat på 3 är ju 8. Här hittar vi grundorsaken till våra åttatimmarsdagar. Och det funkar finfint när vi snackar om löpandebandetarbete. Det funkar fint när vi pratar om fysiskt arbete där en timme är en producerad enhet eller liknande. Och jag fattar att många arbeten inom offentlig sektor behöver se ut på det här sättet. Men faktum kvarstår att vi kanske borde börja bli mer flexibla. Vi kanske borde börja välja rätt "mätmetod" efter typen av yrke? 

Tittar vi än lite längre tillbaks i vår historia, så långt som till stenåldern, så tror man att vi arbetade fyra timmar per dag. Resten av dagarna tillägnades umgänge. Härligt! Är det inte just det vi alla saknar? Vill vi inte ha mer tid till umgänge med familjen? Tid till eftertanke och återhämtning? Tid att ta hand om våra nära och kära och vår egen hälsa? Är inte det ett måste för ett hållbart samhälle? I Japan dör tydligen ca 1000 personer av överarbete. Varje år! Och det är bara den officiella siffran. Hur många som egentligen stryker med på grund av för hårt arbete vet man inte. Är det framtiden? Till vilken nytta? Ökad produktion för att öka reklamen så att alla vi konsumenter ska känna ett behov av att shoppa upp alla prylar som produceras? Frågar ni mig så skulle jag säga att det snarare låter som att backa in i framtiden.

Samtidigt har synen på arbete har förändrats. Ju yngre vi är, desto större krav på självförverkligande har vi och, och desto viktigare blir det att hitta vår motivation. Den drivkraften är avsevärt mycket större än ett fetare lönekuvert (i alla fall när man nått en viss lönenivå). Undersökningar visar att tjänstemän i Sverige har blivit 58 % rikare sedan 1995 men inte lyckligare. När vi har nått en lönenivå på 25 000- 28 000 kr så blir inte fetare löner särskilt viktiga. Då är det snarare andra saker som spelar roll för att vi ska känna oss nöjda och glada. Föredragshållarna tog upp tre ”nycklar” som är viktiga i ett sådant läge:

1) Självständighet

2) Utvecklingsmöjlighet

3) Meningsfullhet

För att inkludera dessa tre ”nycklar” på en arbetsplats behöver vi rensa ut cheferna som gillar att peka med hela handen och istället släppa in de inkluderande ledarna som har tilltro till personalens kompetens. Man kan nämligen inte beordra passion…

Dan Pink har gjort en härlig kortfilm om just det här med motivation. Missa inte den!

Som ni säkert förstår så gav frukostseminariet mig en hel del tankar. Men, jag är lite less på att hållbarhetsfrågorna sällan kommer in som en självklar del i sådana här sammanhang. I tisdags berördes de inte en enda gång. Frågan om VARFÖR vi ska producera dessa mängder som sker idag. Frågan om VARFÖR vi vill finna meningsfullhet och att vi därför borde premiera det vi idag kallar ”hållbara jobb” (läs gärna mitt tidigare inlägg ”Hållbara jobb eller ohållbara jobb – det är frågan”). Och frågan om VARFÖR vi inte bör stirra oss blinda på tillväxtbegreppet och istället börja titta på drivkrafterna att känna lycka och välbefinnande. Dessa frågor dyker liksom inte upp. Jag efterfrågar DÄRFÖR ett samtal om dessa frågeställningar - särskilt så här i valtider. Heja det parti som vågar ta tag i dessa godbitar för att nå en lyckligare, och mer hållbar, livsstil!

Hållbara jobb eller ohållbara jobb - det är frågan

I går hade jag en lunchträff som inte bara gav en vitamininjektion (vi käkade på systrarna Voltaires restaurang i Pubhuset i Stockholm. Inte världens billigaste lunch, men riktigt gott!) utan även en mental energiinjektion. Personen jag lunchade med är redaktör för Sustainergies blogg ”Mitt hållbarhetsjobb” och hon kontaktade mig för ett tag sedan med frågan om jag ville gästblogga. Riktigt kul med sådana förfrågningar! (håll ögonen öppna under april då blogginlägget kommer att publiceras. Det handlar kort om vad det är som gör oss lyckliga…). Lunchen gav mig som sagt inte bara god mat utan även god inspiration och energi. Alltid härligt att lära känna nya människor som brinner och sprudlar av kraft, energi och vilja!

Vi lyckades prata om en mängd olika ämnen igår, men ett av dem handlade om just hållbara jobb. Det fick mig att börja fundera på det här att vi sätter etiketter på saker och ting som är just hållbara/miljöbra/klimatsmarta. Etiketteringen görs ju bara av gott uppsåt, men det riskerar att leda till att annat som är mindre bra, blir det ”normala”, det ”vanliga”, det som inte är hållbart.

Och det är ju tragiskt att det ska vara undantaget som är naturligt. Undantaget som är det bästa alternativet.

I det här inlägget kommer jag att fokusera just på ”hållbara jobb”. Vad är då motsatsen till ”hållbara jobb”? Jo, det måste ju vara ”ohållbara jobb”, d.v.s. alla de jobb som vi inte definierar som just ”hållbara”. Det blir - tyvärr - en rejäl andel av de jobb som finns i samhället idag.

Jag vill dock betona att jag är övertygad om att alla de människor som har ”ohållbara jobb” inte tänker på det varje morgon när klockan ringer. Skulle de göra det skulle många nog gå under psykiskt.

I en artikel av Christer Sanne i Fria tidningen diskuterar han just frågan om alla jobb verkligen är bra. I den politiska debatten så lyfts ju allt jobbskapande upp som positivt. Men är det verkligen så? Om jobben i sig leder till en ohållbar utveckling. Är det då positivt? Sanne tar bland annat upp den överproduktion som skapar jobb. Överproduktion som är beroende av överkonsumtion. Det måste ju vara höjden av ohållbarhet. Han berättar även om en mycket intressant granskning gjord av den brittiska tankesmedjan ”NewEconomics Foundation” (NEF). Tankesmedjan har granskat olika yrken ur hållbarhetsperspektiv (d.v.s. socialt, ekonomiskt och ekologiskt) och kommit fram till att förskolepersonal, sjukhusstädare och de som arbetar med återvinning är särskilt nyttiga. Däremot utpekas finansmän, reklamare och skatterådgivare som särskilt skadliga. Tittar man på den ekonomiska ersättningen för dessa olika branscher visar det sig ju tydligt att ju mer skadligt arbete man har (ur hållbarhetssynpunkt) desto fetare lönekuvert. NEF menar i sin granskning att de nyttiga yrkena skapar ett mervärde som är minst 10 gånger högre än lönen, medan de skadliga yrkena anses förstöra mellan 7 och 47 kronor för varje lönekrona.

Så. Vore det inte allra bäst att sluta klumpa ihop alla jobb som goda jobb? Borde vi inte snarare satsa på de hållbara jobben? Och kan vi inte, när vi ändå håller på, sluta upp med att uttrycka de hållbara valen som ”alternativ” till de ohållbara. Låt oss vara ärliga och sätta ”ohållbart”, ”miljöfarligt” och ”klimatskadligt” på tjänster och produkter som förtjänar dessa etiketter!