Slopa åttatimmarsdagarna - fokusera på motivationen

Jag brukar ta för vana att, om tid finns, gå på olika frukostseminarier. Dels får man (oftast) riktigt gott kaffe och en smarrig fralla, dels får man (oftast) en bra dos inspiration att ta med sig hem eller till arbetet.

I tisdags gick jag och min kollega till Talarforum för att lyssna på trendspanarna Peter Siljerud och Tomas Edlund från företaget Futurewise. De höll en föreläsning med rubriken ”Bryt normerna – allt du lärt dig om arbetslivet är fel”.

En spännande rubrik och en hel del spännande saker togs upp på seminariet. Saker som jag bl.a har nämnt i olika blogginlägg tidigare (t.ex. om arbetstid och effektivitet: ”Att bita sig själv i svansen. Historien omrekyleffekter och effektivitetsfällor”).

Peter och Tomas tog upp en sak som jag ofta tänker på, och delvis också irriterar mig på. Det handlar om det här att vi ska tillbringa åtta timmar om dagen på arbetsplatsen. Vad säger det om vår effektivitet? Om värdet av vårt arbete? Om vår verkliga prestation? 

Ingenting skulle jag svara på den frågan. Är du, liksom jag, kontorsråtta kan det finnas utrymme för – om inga stora deadlines väntar runt hörnet – möjligheten att tillbringa avsevärd tid framför Youtubefilmer med söta kattungar eller scrolla igenom Facebookflödet gång på gång på gång på gång… och på så sätt få åttatimmarsdagarna att gå. Eller så arbetar du fokuserat och ambitiöst i två, tre, fyra timmar. Får massor gjort men behöver ändå sitta kvar vid skrivbordsplatsen för att få de resterande timmarna att passera.

Onödigt och ologiskt – eller hur!

Jag håller med Peter och Tomas att åttatimmarsdagarna i vissa yrken bör ifrågasättas. Det kommer, enligt dem, från Henry Ford som inte ville att fabrikerna skulle vara stängda över natten och därför infördes systemet med skiftarbeten. 24 timmar per dygn delat på 3 är ju 8. Här hittar vi grundorsaken till våra åttatimmarsdagar. Och det funkar finfint när vi snackar om löpandebandetarbete. Det funkar fint när vi pratar om fysiskt arbete där en timme är en producerad enhet eller liknande. Och jag fattar att många arbeten inom offentlig sektor behöver se ut på det här sättet. Men faktum kvarstår att vi kanske borde börja bli mer flexibla. Vi kanske borde börja välja rätt "mätmetod" efter typen av yrke? 

Tittar vi än lite längre tillbaks i vår historia, så långt som till stenåldern, så tror man att vi arbetade fyra timmar per dag. Resten av dagarna tillägnades umgänge. Härligt! Är det inte just det vi alla saknar? Vill vi inte ha mer tid till umgänge med familjen? Tid till eftertanke och återhämtning? Tid att ta hand om våra nära och kära och vår egen hälsa? Är inte det ett måste för ett hållbart samhälle? I Japan dör tydligen ca 1000 personer av överarbete. Varje år! Och det är bara den officiella siffran. Hur många som egentligen stryker med på grund av för hårt arbete vet man inte. Är det framtiden? Till vilken nytta? Ökad produktion för att öka reklamen så att alla vi konsumenter ska känna ett behov av att shoppa upp alla prylar som produceras? Frågar ni mig så skulle jag säga att det snarare låter som att backa in i framtiden.

Samtidigt har synen på arbete har förändrats. Ju yngre vi är, desto större krav på självförverkligande har vi och, och desto viktigare blir det att hitta vår motivation. Den drivkraften är avsevärt mycket större än ett fetare lönekuvert (i alla fall när man nått en viss lönenivå). Undersökningar visar att tjänstemän i Sverige har blivit 58 % rikare sedan 1995 men inte lyckligare. När vi har nått en lönenivå på 25 000- 28 000 kr så blir inte fetare löner särskilt viktiga. Då är det snarare andra saker som spelar roll för att vi ska känna oss nöjda och glada. Föredragshållarna tog upp tre ”nycklar” som är viktiga i ett sådant läge:

1) Självständighet

2) Utvecklingsmöjlighet

3) Meningsfullhet

För att inkludera dessa tre ”nycklar” på en arbetsplats behöver vi rensa ut cheferna som gillar att peka med hela handen och istället släppa in de inkluderande ledarna som har tilltro till personalens kompetens. Man kan nämligen inte beordra passion…

Dan Pink har gjort en härlig kortfilm om just det här med motivation. Missa inte den!

Som ni säkert förstår så gav frukostseminariet mig en hel del tankar. Men, jag är lite less på att hållbarhetsfrågorna sällan kommer in som en självklar del i sådana här sammanhang. I tisdags berördes de inte en enda gång. Frågan om VARFÖR vi ska producera dessa mängder som sker idag. Frågan om VARFÖR vi vill finna meningsfullhet och att vi därför borde premiera det vi idag kallar ”hållbara jobb” (läs gärna mitt tidigare inlägg ”Hållbara jobb eller ohållbara jobb – det är frågan”). Och frågan om VARFÖR vi inte bör stirra oss blinda på tillväxtbegreppet och istället börja titta på drivkrafterna att känna lycka och välbefinnande. Dessa frågor dyker liksom inte upp. Jag efterfrågar DÄRFÖR ett samtal om dessa frågeställningar - särskilt så här i valtider. Heja det parti som vågar ta tag i dessa godbitar för att nå en lyckligare, och mer hållbar, livsstil!