I går hade jag en lunchträff som inte bara gav en
vitamininjektion (vi käkade på systrarna Voltaires restaurang i Pubhuset i Stockholm. Inte
världens billigaste lunch, men riktigt gott!) utan även en mental
energiinjektion. Personen jag lunchade med är redaktör för Sustainergies blogg
”Mitt hållbarhetsjobb” och hon kontaktade mig för ett tag sedan med frågan om
jag ville gästblogga. Riktigt kul med sådana förfrågningar! (håll ögonen öppna
under april då blogginlägget kommer att publiceras. Det handlar kort om vad det
är som gör oss lyckliga…). Lunchen gav mig som sagt inte bara god mat utan även
god inspiration och energi. Alltid härligt att lära känna nya människor som
brinner och sprudlar av kraft, energi och vilja!
Vi lyckades prata om en mängd olika ämnen igår, men ett av
dem handlade om just hållbara jobb. Det fick mig att börja fundera på det här att
vi sätter etiketter på saker och ting som är just
hållbara/miljöbra/klimatsmarta. Etiketteringen görs ju bara av gott uppsåt, men
det riskerar att leda till att annat som är mindre bra, blir det ”normala”, det
”vanliga”, det som inte är hållbart.
Och det är ju tragiskt att det ska vara undantaget som är
naturligt. Undantaget som är det bästa alternativet.
I det här inlägget kommer jag att fokusera just på ”hållbara
jobb”. Vad är då motsatsen till ”hållbara jobb”? Jo, det måste ju vara
”ohållbara jobb”, d.v.s. alla de jobb som vi inte definierar som just
”hållbara”. Det blir - tyvärr - en rejäl andel av de jobb som finns i samhället
idag.
Jag vill dock betona att jag är övertygad om att alla de människor som har ”ohållbara
jobb” inte tänker på det varje morgon när klockan ringer. Skulle de göra det
skulle många nog gå under psykiskt.
I en artikel av Christer Sanne i Fria tidningen diskuterar
han just frågan om alla jobb verkligen är bra. I den politiska debatten så
lyfts ju allt jobbskapande upp som positivt. Men är det verkligen så? Om jobben
i sig leder till en ohållbar utveckling. Är det då positivt? Sanne tar bland
annat upp den överproduktion som skapar jobb. Överproduktion som är beroende av
överkonsumtion. Det måste ju vara höjden av ohållbarhet. Han berättar även om
en mycket intressant granskning gjord av den brittiska tankesmedjan ”NewEconomics Foundation” (NEF). Tankesmedjan har granskat olika yrken ur
hållbarhetsperspektiv (d.v.s. socialt, ekonomiskt och ekologiskt) och kommit
fram till att förskolepersonal,
sjukhusstädare och de som arbetar med återvinning är särskilt nyttiga. Däremot
utpekas finansmän, reklamare och skatterådgivare som särskilt skadliga.
Tittar man på den ekonomiska ersättningen för dessa olika branscher visar det
sig ju tydligt att ju mer skadligt arbete man har (ur hållbarhetssynpunkt)
desto fetare lönekuvert. NEF menar i sin granskning att de nyttiga yrkena
skapar ett mervärde som är minst 10 gånger högre än lönen, medan de skadliga
yrkena anses förstöra mellan 7 och 47 kronor för varje lönekrona.
Så. Vore det inte allra bäst att sluta klumpa ihop alla jobb
som goda jobb? Borde vi inte snarare satsa på de hållbara jobben? Och kan vi
inte, när vi ändå håller på, sluta upp med att uttrycka de hållbara valen som ”alternativ”
till de ohållbara. Låt oss vara ärliga och sätta ”ohållbart”, ”miljöfarligt”
och ”klimatskadligt” på tjänster och produkter som förtjänar dessa etiketter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar