Uppskattning - sällan skådat i ett liv av överflöd?

Jag har funderat en del på det här med uppskattning och lycka. Jag skrev t.e.x om lycka då jag gästbloggade på bloggen mitthållbarhetsjobb.se . Idag är det dags att ta itu med hur - i alla fall jag - fungerar då det handlar om uppskattning.

Det har slagit mig att uppskattning kommer då jag upplever motsatsen till överflöd. Låt oss ta ett exempel. Säg att du tillbringar ett par nätter (eller veckor) i tält. Du får fylla dunkar med vatten. Uträtta dina behov i skogen och bada i närmaste sjö. Allt detta är fantastiskt för en stund. Men sen skulle - i alla fall jag - njuta av att få vatten ur kranen. Besöka en WC för att uträtta mina behov. Och duscha i varmt vatten. Dvs, sådana saker som i vardagen upplevs som självklara (rinnande vatten, WC och en dusch) uppdagas plötsligt som njutningsbara möjligheter.

Ni som känner mig vet att jag gillar att testa på nya saker. Däribland nya träningstrender - eller dieter. Jag erkänner att jag testade 5-2 dieten ett tag och det var nog då det här med uppskattning blev extra tydligt för mig. Som ni kanske vet innebär den här dieten att man äter väldans lite (max 500 kcal) 2 dagar i veckan, för att därefter äta som vanligt de resterande 5 dagarna. De där två dagarna njöt jag otroligt mycket av varje liten sak som jag stoppade i munnen. För att inte tala om hur mycket jag njöt av frukosten dagen efter en "dietdag"! Även fast frukosten innehöll samma sak som jag alltid ätit så njöt jag så oerhört just eftersom jag inte levt i överflöd dagen innan.

Jag upplever liknande saker just nu. Som nybliven småbarnsförälder så har man inte mängder av egentid. Att bara - som nu - smyga upp från sängen när lillkillen sover tillsammans med sin pappa och ta med mig en kopp kaffe till datorn för att skriva lite på bloggen. Det är så uppskattat! Uppskattade jag det tidigare då jag hade egentid i överflöd? Icke sa nicke.

Så här kan jag säkerligen fortsätta i oändlighet. Och jag är inte sen med att dra paralleller till vårt liv som - för många - levs i överflöd. Ett överflöd som - enligt mig - tar döden på uppskattningen. Ett överflöd som (hemska tanke) tar udden av vår njutning, men som verkar få oss att tro att ännu mer överflöd är det som saknas för att vi ska njuta. Jag skulle istället hävda att det är tvärt om. Minska på överflödet och du kommer att återupptäcka njutningen av det som vi kan omge oss av konstant.