Kemikalier och amning – varför pratar vi inte om det?

Som några av er läsare vet så går jag i väntans tider. Om 37 dagar (nej då, jag räknar inte …) så är vårt lilla pyre beräknad att komma till världen. Och självklart är det en tid av stora förväntningar, förhoppningar, längtan. Och oro! Jag kan inte säga att jag inte blir påverkad av allt det som skrivs i medierna just nu om barnmorskornas situation som resulterar i förlossningsskador som man inte ens vill tänka på.

Men det är inte det jag tänker ägna dagens blogg åt. Jag tänker skriva om en sak som blev extra aktuell för mig igår då jag gick på den föräldrakurs som alla föräldrar erbjuds. Här får man information om allt från förlossningens alla faser till de 10 första dagarna med barnet. Barnmorskan som höll i kursen var, i likhet med alla barnmorskor som jag träffat hittills, mycket engagerad och verkade brinna för sitt jobb. Men, det var som sagt en sak som fick mig att reagera och det var frågan om kemikalier och amning.

För på kursen framhöll man enbart amningens fördelar. Inte med ett ord nämnde man frågan om kemikalier som förs över till barnet bland annat genom amningen.

Så här ligger det till.

Vi har alla kemikalier i våra kroppar. Kemikalier som vi fått i oss bara genom att existera eftersom de finns i vår mat, i våra prylar, i våra hus, i vår medicin, i marken vi går på, i våra skönhetsprodukter m.m. En del kan vi skydda oss mot genom att välja ekologiskt och miljömärkt men vi kan inte skydda oss mot allt. Vissa kemikalier är idag förbjudna (så som t.ex. PCB och DDT) men dessa finns fortfarande i vår omgivning eftersom de bryts ned långsamt. Andra kemikalier är fortfarande tillåtna trots att vi vet att de kan utgöra skada för både miljö och hälsa. Faktum är att det inom EU finns 150 000 kemikalier registrerade! Av dessa bedöms ett par tusen användas i stor skala och dessutom vara canceroegna, allergiframkallande, hormonstörande eller farliga på annat sätt. Många är dessutom fettlösliga vilket bland annat innebär att de förs över med den feta bröstmjölken från mamman till barnen. Vissa forskare menar att problemen med miljögifter är lika allvarliga nu som för 40 år sedan då DDT och PCB var det värsta tänkbara.

Jag läste en artikel om en forskningsstudie gjord på regionssjukhuset i Örebro. Överläkaren Lennart Hardell, som står bakom studien, säger i artikeln att ”bröstmjölken kan liknas vid en kemisk fabrik med en spegelbild av vilka giftiga ämnen och hur stora mängder som är i omlopp i vår miljö”. Studien visar att ju längre ett barn ammas, desto större risk löper barnet att få lymfkörtelcancer. Forskning visar även på att kvinnor som ammar själva löper mindre risk att drabbas av livmoderhals –och bröstcancer vilket Hardell tror beror på att mamman för över sina miljögifter till barnet.  Så ju renare från kemikalier vi mammor blir, desto mer kontaminerade blir våra små.

En annan forskningsstudie från Örebro universitet visar att det cancerframkallande och reproduktionsstörande miljögiftet PFOA har upptäckts hos spädbarn, och att halterna är 20 gånger högre än hos mamman. PFOA är väldigt vanligt och används för att skapa vatten- , fett- och smutsavvisande ytor på olika material (t.ex. allväderskläder, tält, skor, heltäckningsmattor, stoppade möbler m.m.). Den används även för att framställa teflon och kallas därför ibland för ”teflonkemikalien”.

Jag köper att det finns massor av bra anledningar att amma. Jag kommer själv att försöka amma. Men jag är även av den uppfattningen att man bör få en så heltäckande bild som möjligt av olika alternativ då man står i en valsituation. Med en så heltäckande kunskap som möjligt har vi alla möjlighet att fatta så rationella val som möjligt utefter de värderingar och prioriteringar vi anser vara viktigast.

Om du, liksom jag, känner att det här är ett ämne som du vill lära dig mer om så kan jag starkt rekommendera Stefan Jarls film ”Underkastelsen”. Den finns att se på Youtube och här länkad här.