Har du belöningsduschat idag? om hållbar förändring på hjärnans villkor, del 2

God morgon! Har du belöningsduschat idag?

I dag är det dags för ytterligare ett inlägg om hållbar förändring på hjärnans villkor, och jag kommer fokusera på de härliga "belöningsduschar" som får oss att känna oss nöjda, glada och tillfredsställda (jag tror begreppet är myntat av Katarina Gospic och Stefan Falk i boken Neuroledarskap - effektivt ledarskap byggt på hjärnforskning och beprövade metoder).  Vår kära hjärnklump, eller närmare bestämt den delen av hjärnan som styr belöningar - striatum - har en viktig uppgift. Precis som resten av hjärnan strävar striatum efter att minska energiåtgången varför den belönar vägval som kräver minst energi - dvs det som är den lättaste vägen. Och vad är då lätt? jo att göra saker som vi tidigare har gjort och/eller är lätta (typ ta tag i enkla uppgifter så som att svara på ett enkelt mail istället för att dra igång långsiktiga och komplexa projekt). Den här härliga känslan klingar tyvärr av efter ett tag och vi vill ha mer. Så då upprepar vi beteendet som gav oss duschen och på så sätt återupprepar vi samma beteenden. Smart va!...?

Nej, det kanske inte är så smart ändå. För som vi alla vet så står vi inför utmaningar som kräver långsiktighet och innebär att vi ska trampa upp nya stigar. Vi befinner oss i en tidsålder med flera parallella megatrender (globalisering, digitalisering, urbanisering och såklart - omställningen till en mer hållbar värld) som alla bidrar till en konstant förändringsresa. Och förändring är - som vi alla vet - inte detsamma som att göra samma sak. Det är precis tvärt om. Så hur ska vi hacka hjärnan att faktiskt styra mot det osäkra? Vi är ju programmerade att göra det motsatta. Det är såklart enklare sagt en gjort. För de där duscharna är beroendeskapande (det är därför vi plockar upp mobilen orimligt många gånger varje dag och tror att multitaskande är en bra idé...)

För att förstå det här lite bättre så kommer jag borra lite mer i hjärnans olika områden. Den del som handlar om direkta belöningar är alltså de striatala strukturerna. De mer långsiktiga besluten aktiveras istället i prefrontal cortex/frontalloben. Den här delen tar hand om sådant som kräver planering, struktur, impulskontroll och arbetsminnets funktion. Det styr även uppmärksamhet, beteende och inlärning. Den här delen hjälper oss att reflektera över våra handlingar, sätta saker och ting i perspektiv och fundera på hur vägval och beslut kan påverka oss framöver. Man kan alltså förenklat säga att det är de här två delarna som aktiveras när vi ska fatta ett beslut, och det är ofta det förstnämnda som vinner matchen.

Glädjande nog kan vi öva oss på att koppla på den sistnämnda allt mer ofta. Genom att medvetandegöra de starka impulserna som kortsiktiga vägval skapar, kan vi lära hjärnan att ändå använda sig av frontalloben. Avgörande är att behålla lugnet och minska rädslor. För genom att hålla sig lugn minskar vi den emotionella stressen och ger utrymme för pannloben att fungera och fatta övervägda beslut. Men som sagt - som med allt annat så kräver det träning och kontroll. Öva därför på att behålla lugnet även i stressiga situationer eller där du blir känslomässigt påverkad (t.ex. provocerad av en kollega under ett möte) genom att ha en medveten idé över hur du vill reagera. Och genom att sätta en etikett på din känsla och betrakta den utifrån minskar också risken att agera impulsivt. Rensa även bort frestelser så som ständig tillgång till mobilen, e-mailnotiser och andra former av uppmärksamhetskrävande påminnelser. Sist men inte minst. Skapa utrymme och tid för reflektion och minskad stress. För när vi är pressade och stressade uppfattar reptilhjärnan det som ett hot och ökar incitamentet att fatta ett snabbt, kortsiktigt beslut. Stress är alltså ett stort hot mot den omställning som vi står inför. Genom att äta bra, sova tillräckligt, träna regelbundet och arbeta för en mindre stressfylld tillvaro ökar vi vår förmåga att klara den förändringsresa vi befinner oss mitt i.